Under gårdagen lämnade jag jackan hemma i ren januariprotest. Solen värmde faktiskt och vår-fjärilarna i magen vaknade till liv efter några månader i ide. Trots att det än fortfarande bara är januari. Vi besökte fotogalleri och drack kaffe i Soho. Och så köpte jag mina skor. Såklart. Såhär glad efter skoköp i vårväder:
Invigde under gårdagen nya tights med sex tusen steg runt hela Tooting common. Och lite till. Lite som en kalv på grönbete för första gången skulle jag tro. Tisdag och det är kallt kallt kallt trots stadens tolv grader. Och så är det så väldigt grått. Grejer som värmer: kaffe, nyinköpt vinylskiva och soppa. I morgon ska jag köpa nya skor. Mina drömmars skor. Så var det med det.
..tänkte vi och tog chansen att stampa foten i takt till Spry ännu en gång den här veckan. Styrde stegen mot Camden och The Wheelbarrow. Där ifrån kom vi inte förrän banden slutat spela, när vi sedan hade dansat i några timmar och det var dags att ta nattbussen hemåt.
I Lördags åkte vi norrut, mot Angel, och hamnade på Club de Fromage. Märkligt ställe med DJs i ljusbeige åttiotalskostymer och tävling i luftgitarr.
Bästa kvällsdejten. Bästa fuldanspartnern. Bästa äventyrskompanjonen. Amanda + superhjäten + björne. De två sistnämda var dessutom riktiga fenor på att dansa bugg.
Har andats svensk luft i sexton dygn. Ett och ett halvt dygn to go. Det har sett ut lite såhär:
Det är så annorlunda den här gången. Det där med att åka till London. Det är inte längre samma okända äventyr. Tillbaka till det vanliga livet och jobbet och vardagen och allt det där. Dämpar separationsångesten med tankar om vår och marknadssöndagar och blommande körsbärsträd och bara ben i Hyde Park och sol i ögonen och svettiga konserter och kall öl på uteserveringar.