2007. Vi sjöng båda i samma kör, men sa inte ett ord till varandra. Minns att jag spanade in dina skor (svarta kinaskor, men det hade jag ingen aning om då). Vågade knappt ens se åt ditt håll, du var så där nonchalant ball och svår. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Minns du? Vi blev vänner. Antagligen tack vare vänner som kände oss båda och antagligen tack vare Nova Cantica.
Året 2011 blev det år då du inte längre bara var en vän, utan blev en av mina närmsta. Vi har dansat runt på dimmiga dansgolv under dimmiga nätter. Vandrat på gatorna i Paris. Delat otaliga spellistor och nya favoritband. Dansat i skogen på Emmabodafestivalen två somrar i rad. Pratat om allt det där som hör livet till. Lagat mat och bakat bullar. Trängts framför konsertscener. Delat hemligheter. Besökt fina Göteborg. Varit ledsna och varit galet glada. Besökt Berlin.
Till synes en charmerande bakelse, men en bestämd typ som är svår att flytta på. Pedantisk som få och har hemskt morgonhumör. Hon är tösen som aldrig kan bestämma vad hon ska klä på sig, trots att hon har den fränaste garderob jag någonsin beskådat. Dessutom oerhört begåvad, klok och söt på alla vis.
Grattis på din födelsedag, Emmie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar