5 november 2012

I tisdags landade min vän Julia i staden

och det var som om en en sten, av storleken större, lämnade mina axlar. För bara några månader sedan bodde vi med endast en gles häck mellan oss, nu är det ett gigantiskt hav. Hon bor i Oslo och jag i London. Då är det fint att återses.Besökte V&A Museum, lutade våra huvud mot varandra i tunnelbanan, åt brunch på The Breakfast Club, vandrade runt längs Brick Lane, provsmakade ost på Borough Market, sprang genom staden i ösregn, klappade på 20000kronorsklänningar.Och det här är en glittrig Hedvig på sin artonårsdag, en dag hon valt att fira i min stad vilket var så himla roligt. Dels för att 1) har saknat denna tös och dels för att 2) artonårsdagar ska firas fint.Så, till hennes ära spenderades kvällen med fishbowl-drinkar på Casa Blue i Shoreditch. Sunkigt nedsjunkna soffor och paraplyer hängandes i taket. Svårslaget. Det blev lördag och Halloween-event på Proud i Camden. Vi var extra snygga och definitivt extra läskiga kvällen till ära. Det är trots allt bara Halloween en gång om året. Då måste man passa på.
Och nu är det måndag igen. Julia har återvänt till norska marker, Hedvig till svenska. Och själv känner jag mig lika upplyft och peppad likt Sandra här ovanför.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar