vecka fyra

Jag tycker om Last fm. Den senaste veckan har jag mest lyssnat på det här: 
Monde Yeux, Math and Physics Club och Mystery Jets som jag hittade sådär lite fint under en spotify-safari. Kent som var ett av de första band jag började lyssna på. Efter att jag lämnat Hits for kids bakom mig och insett vad musik egentligen är. Markus Krunegård som sjöng om att han var en vampyr och jag föll pladask. School Of Language, deras Rockist-låtar skapar beroende. Lyssna på de här, jag tror du kommer gilla det. Så sa Julia, och å vad rätt hon hade om Svenska Visor Att Röja Till. Broder Daniel. Det är något speciellt med deras musik som inte går att förklara. Eller förstå.  

Adjö H2O(s)

Det är plusgrader och jag njuter av att se hur de små vattenmolekylerna långsamt byter aggregationsform. Det kanske blir vår i år trots allt. Adjö H₂O(s), jag kommer inte sakna dig. 


Lyssnar på fina Monde Yeux. Lite Mystery Jets och Jay Jay Pistolet. Och funderar på att baka. Baka en kaka eller två. En lördag utan planer, minns knappt när det hände senast. 

Idag är det ingen vanlig dag.

Nej, det är min fina väns födelsedag. Emmie får nu köra bil, köpa folköl på Ica och enligt Sveriges lag även ingå äktenskap. Grattis fina du! ♥

Jorden runt i motvind

Aldrig tidigare har världen varit så nära men samtidigt så långt bort. 

Tycker om att ligga med huvudet mot min matta. Med fötterna någonstans rakt upp. Räknar antalet brädor som tillsammans blir mitt tak. Fyrtionio och en halv. Jorden lyser upp min värld lite sådär lagom och från högtalarna kan man ana 

Emil Jensen. Så svagt att det knappt hörs. Jorden runt i motvind.

Om hundra år är du stjärndamm, min vän

22 september 2010. Gräsmatta. Royal Crescent. Bath. 
En av de finaste stunderna i mitt liv. Lycka.


Varför ska det göra så ont att sakna en tid som aldrig kommer tillbaka?
Om Gyllene år

KAN du hacka gurka?

En fråga av chefen. Ett vetduhurmangör-kan. Det var inget hardutidatt-kan. Och ja, han verkade seriös. Jag kanske tittade lite konstigt tillbaka. Kanske var en halv sekund sen med mitt ja. Kanske var det därför som tog fram en kniv och ville visa. Visa mig hur man hackar gurka. Vanlig gurka. Jag är sjutton år och trehundrasexton dagar. Jag vet hur man hackar gurka. Sedan ganska så länge. 

Vad ska vi göra med Henry?

Lördag. Vaknade upp i en säng bredvid tre andra. I ett rum där vi sju försökt sova / försökt hålla oss vakna. Finfrukost. Kaffe som som nästan lyckades väcka min hjärna till liv. 40 till stan, ett hejdå och en promenad hem. 


Nu har jag och två fina vänner kraschat i min säng. Alternativt på min matta. Diskuterat våra ständiga problem. Trassel i ett och annat ♥. Dunkar Parken. Lite Broder Daniel. Uffie. Så. Vad ska vi göra med Henry?

everything is gonna be alright someday somehow

Emmaboda, Juli 2010

Gårdagen. Fredag och det var så väldigt vitt och kallt överallt. Mötte Johan på stationen och vi halkade hem längs Halmstads gator. Hängde med fint folk bland hemköps hyllor. Taccos hos Julia i Snöstorp. Klara och Drömmarna på 035. Senare fina Billie the vision & the dancers. De var bra, även om det inte går att jämföra med deras spelning på Emmaboda. Vi fick dansa lite, även om större delen av publiken stod stilla. Somnade sedan långt efter midnatt. På en luftmadrass. På Julias kudde. Fyra personer på en plats gjord för tre. Men det var fint. 

Someday, somehow

Emmie, en vårdag 2010. Samma fina tös som jag idag ätit muffins med. Vi drack te och pratade om viktiga saker. Om mindre viktiga saker. Och så fick jag äntligen mitt brev som jag skulle ha fått i oktober. Bara tanken på att det varit och vänt i min fina stad ger mig rysningar när jag läser de fina orden. åh. tack!

Billie The Vision and the Dancers – Someday Somehow

20hundra10

Gång på gång har jag försökt sammanfatta 2010 i ord. Inte ens nu, med 18 dagars distans, funkar det. Kan omöjligt välja ut mina favoritfoton. Det finns så många. Men, mitt 20hundra10 såg ut såhär. Eller ja, det var såhär som det lät. 

Lastfm

du kan få mig hur lätt som helst

i en värld som är så kall och hård som den här.

I think I need a new ♥

Det är söndag. Dagen då halmstad känns extra tråkig och grå. Dagen då jag saknar London mer än vanligt. Dagen då Brick Lane fylls med folk. Åh. 

The Magnetic Fields – I Think I Need A New Heart

Drömmer om fina dagar i Paris.

April, 2010. Ett besök nu i vår hade varit fint.

vetenskap. världen. kaffe.

Ungefär såhär ser det ut på min gata en dag i januari. Saknar alléen, det är så tomt utan alla träd. Pluggar kemi. Lite fysik och matte också men mest kemi. Vetenskap gör mig konstig. Ett annat sätt att se på världen. Vill ha kaffe. Vill ha en homogen blandning av kaffe och lite mjölk.  

Musik har inget bäst före-datum

Har varit på kaffedejt med min fina vän Sandra. Det var på tiden. Vi åt morotskaka nedsjunkna i en gammal soffa på caféet med stans mest sneda golv. 
Det var fint, minsann! 


Lyssnar nu på musik som skapades långt innan jag tog mina första andetag. Har kraschat i soffan och har fått ett nytt favorithörn. Kors i taket eller något. 60-talet är en drog i sig, bara musiken får mig att drunkna sådär lite lagom.  Varför jämt leta efter nytt nytt nytt när det finns så mycket gammalt som glömts bort och behöver dammas av? Musik har inget bäst före-datum. 
Så är det bara.

108 melodier som bevisar att det är sant.

kingston

Jag sa att jag inte längtade tillbaka. Att jag saknade det, men att jag inte ville tillbaka just nu. Sa hejdå, vi syns säkert imorgon. Vände mig om och insåg då att det var helt fel. Att det inte alls är så. Jag vill ta 371an hem från skolan. Köpa Digestive på mitt Post office och gå längs Elm Road. Vara sådär lycklig som jag bara har varit just där. Då allt var så himla fint. 

Om jag fick önska.

Låt snön försvinna från taken innan det blir mars. 
Jag klarar mig fint utan en repris från 20hundra10.

"He smelled like licorice and old books"

Golvet utanför min dörr knakar och min mörkrädda hjärna förvandlar ljudet till fotsteg. Helt plötsligt känns rummet för stort och sängen känns för bred för bara en. Hade kunnat ge min vänstra arm för någon att gömma mig bakom. Eller högra. Om det vore för en liten stund. 


Har vinkat hejdå till fint kaffe/chokladpudding/film -sällskap. Vi kikade på Mary & Max. Animerad film om missbruk, konstiga grannar, choklad, trassliga liv, fin vänskap, kriser, tårar, svek. Fin film, minsann! Se den!


"When I was young, I invented an invisible friend called Mr Ravioli... 
My psychiatrist says I don't need him anymore, so he just sits in the corner and reads."

"Max knew nothing about love. It was as foreign to him as scuba diving."

"He'd always wanted a friend. A friend that wasn't invisible, a pet or rubber figurine."

det lönade sig.

Är expert på att samla på mig onödiga saker som aldrig igen kommer att behövas eller användas. Så det var dags att tömma lådor och se vad som egentligen gömt sig inuti dem. Städat, sorterat, slängt. Mest slängt. I flera timmar. Dagar. Har inte riktigt räknat. Men nu är jag klar. Hittade £35, $6 och €12. 
Det lönade sig. Det känns fint. 

Agfa Isolette I

Min nya kärlek. 

Ctrl+Alt+Del my ♥

Lyssnar på musik jag en gång dansat till. Påminns om en annan tid. Ett annat liv. Och på något vis, känns det som om dessa dagar bara är en väntan på att det riktiga livet ska börja. Identitetskrisar lite. Samtidigt som jag aldrig tidigare varit så säker på vem Linnea är. Knepigt det där. Höjer volymen och basen får mitt ♥ att göra en extra kullerbytta. Slå lite snabbare.


Och ibland finns det inget finare än att riva hål i redan trasiga kalasbyxor.


They Live By Night

There's just no point hating someone you love.

Så fint så fint så fint. Nowhere boy, filmen om John Lennons uppväxt. Om hans utflippade mamma. Kärleken till rock 'n' roll. När han träffade Paul. Hur Beatles bildades. Och Buddy Holly-looken.. Gosh! Jag som redan innan hade en kronisk crush på den där mannen. 



John: Why couldn't God make me Elvis? 
Julia: 'Cause he was saving you for John Lennon!

och aldrig låtsats bara chansat

Penicillin är bra. En fin uppfinning, minsann! Har idag mest tryckt på tangenter till bokstäver som tryckt fina ord på papper. Inte så mycket mer. Men det gör inget. För det låter så himlans fint. 

tjejen med hängselbyxor

söt bibel-tjej / fin kyrkis-kompis / nyfunnen barndomsvän / Majse Östling

varför varför varför

Nej, det är inte okej. Nerdrogad av panodil och penicillin. Nerbäddad under mitt duntäcke bland fluffiga kuddar. Äter glass. Nyponsoppa. Lite slät broccolisoppa. Ack ack. Gör mig frisk. Gärna nu, tack. 


Gömmer mig under täcket. Gräver ner mig och dör lite.

she's lost control

Chico. Söndrum. Vår. Analog.

Förstår inte hur jag lyckas. Städar men det enda jag lyckas skapa är kaos. Långt ifrån ordning och reda. Lyssnar på Joy Division, dricker te och känner mig lite stilig i mina blommiga tights. Söndag är fint.


[12-Inch Version]

Ingenting är vettigt 03:30

Det har du rätt i men det struntar jag i.

Kom igen, kom igen, jag vill vara din vän.
Kom igen, med dig vill ja se framtiden.


Finaste Krunegård. 

inget annat än Emmaboda!

Fina dagar med fint folk som jag saknar så väldigt mycket ibland. Men nu är det dags att istället börja längta och räkna ner dagarna till Emmaboda 20hundra11. 

you'll never settle any of your scores

Lost in translation. Med andra ord. Gitarrspelande med fina spontana stämmor, plingande och chips-skakande. Fina tjejer. Fin kväll, minsann!

Mumford & Sons – Little Lion Man