9 januari 2011

"He smelled like licorice and old books"

Golvet utanför min dörr knakar och min mörkrädda hjärna förvandlar ljudet till fotsteg. Helt plötsligt känns rummet för stort och sängen känns för bred för bara en. Hade kunnat ge min vänstra arm för någon att gömma mig bakom. Eller högra. Om det vore för en liten stund. 


Har vinkat hejdå till fint kaffe/chokladpudding/film -sällskap. Vi kikade på Mary & Max. Animerad film om missbruk, konstiga grannar, choklad, trassliga liv, fin vänskap, kriser, tårar, svek. Fin film, minsann! Se den!


"When I was young, I invented an invisible friend called Mr Ravioli... 
My psychiatrist says I don't need him anymore, so he just sits in the corner and reads."


"Max knew nothing about love. It was as foreign to him as scuba diving."


"He'd always wanted a friend. A friend that wasn't invisible, a pet or rubber figurine."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar