Aldrig tidigare har världen varit så nära men samtidigt så långt bort.
Tycker om att ligga med huvudet mot min matta. Med fötterna någonstans rakt upp. Räknar antalet brädor som tillsammans blir mitt tak. Fyrtionio och en halv. Jorden lyser upp min värld lite sådär lagom och från högtalarna kan man ana
Emil Jensen. Så svagt att det knappt hörs. Jorden runt i motvind.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar