Stoke Newington

Igår tog vi tåget mot Stoke Newington för första gången i dagsljus och utan dans i sikte. Istället drack vi kaffe i en plyschtygsinklädd källare med fotoförbud, besökte den största Beyond Retro-butiken och fick för 50p gå in på en skolgård som för tillfället var fylld med en del fina grejer men mest gammal skit. 

Köpte fyra små rör med glitter i olika färger för bara 40p. Som hittat.

Så var det december igen.

Så var det december igen. Känns som om det vore igår då jag gick längs Fircroft Road i bara ben och fick ta av mig koftan för att det blev för varmt att gå uppför den lätt sluttade vägen. Fick idag vira halsduken ett extra varv för att inte frysa i decemberkylan. 

Tillbringade första december med att tömma mitt maginnehåll, vrida och vända mig i sängen. Kände mig ungefär ensammast i världen. Antar att det är en av nackdelarna med att bo i ett hus med barn som lätt fångar upp alla dessa skol-virus. Har under dagen firat det förvånansvärt kvicka tillfrisknandet med att kika igenom alla de 24 avsnitten från julkalendern anno 1997, Pelle Svanslös. Min favorit.

Hyser en sån där hatkärlek till vintern. Fast kanske inte kylan och snön i sig. Kanske mest på grund av den näst intill obligatoriska snöslasken som tar vid när det slutar snöa och plusgraderna stiger igen. Kanske mest på grund av istäcket som under de senaste åren täckt gatorna och trottoarerna. Som gjort varenda promenad utanför dörren till ett ofrivilligt självmordsförsök. 

Hur som. December betyder att det snart är jul. När det snart är jul så ÄR det helt okej att börja lyssna på julmusik igen. Och andra melodier som handlar om snö och kyla och vinter. För ett år sedan, nästan precis, fixade jag ihop den ultimata spotify-listan med fem timmars jul- och vintermusik. Nu är den plötsligt sju timmar lång men lika exemplarisk. Enda låten som saknas är den HÄR, men allt kan man ju inte få. 

Listan: Melodier om vinter och kyla och snö och sånt som hör julen till.

Rough Trade.

Lyckans dag när Cicci anlände till staden.

Detta finbesök firade samma kväll med livemusik på Camden Lock Tavern, 

och i lördags med öl och dans på Scared to dance, vid King's Cross.

Sånt som händer. Livet.

J bland känt porslin på V&A museum / Parken där jag bor
Roa vid Shoreditch high street / coola kidz på Science museum
Tower Bridge by night / Portobello mushroom till lunch
Läskiga typer på Halloween / Läskiga typer vid Neal's Yard

HampusAnnaCissiEmmieSandra

November biter tag i kinderna ordentligt nu, men det gör inte så mycket när 

1) Oxford Street fylls av julbelysning och 2) man blir bortskämd med finbesök. 

Idag kom Anna och Hampus till vår stad.

I tisdags landade min vän Julia i staden

och det var som om en en sten, av storleken större, lämnade mina axlar. För bara några månader sedan bodde vi med endast en gles häck mellan oss, nu är det ett gigantiskt hav. Hon bor i Oslo och jag i London. Då är det fint att återses.Besökte V&A Museum, lutade våra huvud mot varandra i tunnelbanan, åt brunch på The Breakfast Club, vandrade runt längs Brick Lane, provsmakade ost på Borough Market, sprang genom staden i ösregn, klappade på 20000kronorsklänningar.Och det här är en glittrig Hedvig på sin artonårsdag, en dag hon valt att fira i min stad vilket var så himla roligt. Dels för att 1) har saknat denna tös och dels för att 2) artonårsdagar ska firas fint.Så, till hennes ära spenderades kvällen med fishbowl-drinkar på Casa Blue i Shoreditch. Sunkigt nedsjunkna soffor och paraplyer hängandes i taket. Svårslaget. Det blev lördag och Halloween-event på Proud i Camden. Vi var extra snygga och definitivt extra läskiga kvällen till ära. Det är trots allt bara Halloween en gång om året. Då måste man passa på.

Och nu är det måndag igen. Julia har återvänt till norska marker, Hedvig till svenska. Och själv känner jag mig lika upplyft och peppad likt Sandra här ovanför.

ledig måndag i HYDE PARK

Lördag II.

Blev lämnad med ett tomt hus, så hit kom en drös Londonbor för pizzabakning.Emmie. Cissi. Olivia. Lisa.Dansade sedan vidare till The Lion vid King's Cross och deras ovanvåning där Scared to Dance höll hus.

Lördag.

Det är lördag och kalltkalltkallt utanför fönstret. Och innanför. De har en del att lära här, om isolering och värme och sånt där. Vinkat hejdå till Emmie som kraschlandade i min säng igår efter några timmars dansdansdans i källaren på The White Rabbit, i Stoke Newington. Jag gillar Stoke Newington. 

hey hey hey

Lördag.
Spagetti Carbonara och sedan dansade vi oss sönder och samman på The Phoenix.

The Breakfast Club

Det blev lördag och stegen styrdes mot Soho.

Emmie, när vi nått vårt mål och ställt oss i kön.Sandra, i rutig finjacka.Cissi, väntandes. Och sedan väntade vi lite till.Efter en timme och tjugo minuters köande var det vår tur. Drack cappuccino med en extra shot espresso för att kicka igång.Och åt en himmelsk halloumivrap med hummus och en massa babyspenat.

Om det var värt väntan? Ja.

var sak på sin plats

Kontrollfreaket inom mig har lagt sig till ro och får inte längre panik varje gång jag äntrar rummet där jag bor. Det är inte en nyhet att jag har en tendens att samla på mig saker och ting, inte heller att dessa (och stora delar av garderoben) tidigare tenderat att hamna i högar på golvet.

Sju små lådor från IKEA och nu har till och med mina trosor en egen plats. 
Halsbanden gömmer sig inte längre bland kalasbyxorna. Ordning och reda.
Mitt nya limstift har sin egen plats bredvid en bunt kuvert. Frid och fröjd. 
Var sak på sin plats.

måndag och regn och knäckebröd och Kalles K

 

Måndag morgon och vad är mer deprimerande än att vakna till regn utanför fönstret?

Dagens räddning: äggfrukost.

Förra veckan försvann i någon slags diffus vindpust. Nu är det bara fyra dagar tills två av världens bästa människor kommer på besök. Har inte känt någon hemlängtan, förrän nu. Nu, när jag vet att det är så nära till att få se dem.
Finns ingen som kan skapa en känsla av hemma, oavsett var, lika bra som dessa två.

"Vad är det som händer?" Livet.

Åkte mot nordösta London, ramlade ner för en trappa och hamnade på ett litet dansgolv med ballonger i taket. Dansade oss sönder och samman till Smiths, Jens Lekman, Belle and Sebastian och annat bra som man aldrig får dansa till annars.

En söndag föll regnet tungt över London, men med paraply fixar sig det mesta. Förutom blöta skor. Phlegm är nog en ny favorit. Street art när det är som bäst.

En fredag blev det pizza på Zizzi vid Covent Garden. Getost, kronärtskocka, aubergine och andra godsaker. Hittade MnM-himlen och valde såklart bara fina färger.

 

På väg hem x2. Gående någonstans kring Stoke Newington. Nattbuss från Barnes till Hammersmith. Helt ok.

Varför dansa på golvet när man kan dansa i sängen? Tänkte vi en kväll. En annan dag åts det blåbärscheesecake på en trottoarkant någonstans.

Välkommen, oktober.

Det blev söndag igen.

Efter en fredag på indieklubb i Stoke Newington och efter en hysteriskt rolig lördagskväll i Barnes. Inte helt oväntat bar det iväg mot Brick Lane. 

Tog tunnelbanan från min station och hamnade efter en liten omväg vid Algate East. (nej, åkte inte vilse - district line var avstängd)Hittade budskap och smygreklam på knepiga ställen.

Och träffade på Sandra, Emmie, Cissi och Ellen.
Himmelskt god falafelrulle på Sunday UpMarket. Värt varenda pund.
Hittade en dagsöppen cocktailbar där det hängde drakar och lyktor i taket.
Men vi nöjde oss med kaffe den här gången. Trots allt söndag och måndag imorgon.
Sandra.
När kopparna var tömda åkte vi åt olika håll. Jag åkte hem igen.