13 januari 2015

GRÖNKÅL

All grönkålshysteri under 2014 tjatade lite hål i huvudet på mig. Kände mest ungefär "SLUTA LÅTSAS" och "EUUW". Antagligen för att den grönkålen som jag då kände till var den på julbordet, den som mest smakade som något en skulle mata en häst med (..förlåt farmor!). Och antagligen för att det mest kändes som en trend för hälsohipsters. 


Inte helt förvånande, så föll jag till slut dit. Såklart. Det började med de oskyldiga grönkålschipsen i mitten av december, men sedan har det eskalerat till betydligt tyngre grejer. Dan före dopparedan fixade jag ihop dessa nya favoriter till julaftonens julbord (ändrade även åsikt om farmors grönkål<3). Och när julen var slut och resterna av den färska grönkålen tog upp ett halvt plan i kylskåpet så fanns det inget annat att göra, än att komma på sätt att göra sig av med den. I smoothies och i grönsaksröror. I en broccolisoppa och i quinoabiffar. 

Under denna process så har jag insett 3 saker:

1) grönkål är gott till ca ALLT
2) att jag egentligen inte alls vill göra mig av med grönkålen längre
3) vill helst att den aldrig ska ta slut

7 januari 2015

hej där, 2015!



"Jag ska vara mer egoistisk! Jag ska prioritera mig själv. Min kropp och mina känslor." sa jag och sedan skålade vi. Sådär högljutt och klirrande. Det var mitt under nyårsmiddagen och vi gick ett varv runt bordet, person till person, och berättade om vad vi såg fram emot med 2015. Nu i efterhand låter det kanske inte precis ödmjukt (heh). Som om jag ville prioritera bort andra. Men nej, det är liksom inte riktigt det som det handlar om. Det var inte riktigt så jag menade. Mer att prioritera vad som är bra. Vara mer egoistisk gentemot mig själv. Typ.  Tänker lite såhär:

- ta den där promenaden istället för att se solen från fönstret
- läsa bok/skriva dikt/ringa vän/vadsomhelst istället för att slösurfa i oändligheter
- bli stark, och kanske till och med lyckas med den där första armhävning på tå EVER
fokusera mer på vad en själv tycker och mindre på andras eventuella åsikter
- säga JA och säga NEJ utan att känna att en måste förklara och ursäkta
- bli lite bättre på storkok och matlådor = mer utrymme till att lyxa till det lite mer andra dagar
- inte nöja mig med att bara DIY-drömma på Pinterest, utan faktiskt DO IT MYSELF
- ta fram den dära kameran lite oftare, vilket betyder att jag först och främst behöver leta upp den dära laddaren
- fortsätta läsa lika mycket som under slutet av 2014 (inte läst så mycket sedan högstadiet (tack bokklubben <3))
- återvända till kära london
- dricka bubbel lite oftare




1 december 2014

Hejdå Söderlingsgatan.

Så blev det december igen. Bara härom dagen var det prick ett år sedan jag träffade Adam för första gången, en sen fredagskväll. Dagen efter drog han med mig till en fotbollspub för att se Arsenal spela och samma natt hånglade vi på Gretas. Den tredje dagen såg vi på första delen av julkalendern i hans lägenhet och nu, ett år senare, gör vi detsamma. Fast i en annan lägenhet. En lägenhet jag även ser som min. Vår. I förra veckan adressändrade jag nämligen och plötsligt var vi officiellt sambos. 

December betyder också att julen snart är här osv. Att det igår var första advent osv. Med andra ord, att det äntligen är okej att lyssna på julmusik igen. HÄR är min lista med julmusik, ev min bästa skapelse everrr.  

Hejdå Söderlingsgatan.

27 november 2014

Det blev sommar.

I slutet av maj hyrde vi en bil och åkte på roadtrip till Mora för att säga hej till Cicci som var på Sverigebesök. Det var kul. På vägen dit, mellan Rättvik och Mora, körde vi på ett stackars rådjur. Det var mindre kul.

Jag bytte jobb men insåg ganska snart att det inte var min grej. Så bestämde mig för att vara ledig och ha semester. Hängde med min fyrbenta bästis i Halmstad. När vi inte blev bjudna på våfflor av formor och gosade var vi på äventyr i skogen.

Andra dagar spenderades i Göteborg med glass, långa dagar på Saltholmen och en dagsfestival i Olivias vardagsrum. Håkan Hellström spelade på Ullevi och vi var där, liksom tusentals andra. Dessutom hann Anna fylla 21 och jag snodde en bil och drog med mig Adam söderut. Där sov vi över på en gård mitt bland oändliga rapsfält.

Juli började ta slut och det var tid för ännu ett år av Emmabodafestivalen. Jobbade sisådär femton timmar om dygnet för att hålla mobilladdningen och dess funktionärer rullande, men det gjorde liksom inget när man hade världens bästa kollegor. 
Way out west tog över Göteborg. The Growlers var sådär sablans(jävlaskit-) bra som det bara kan bli, med basen i magen och staketet tryckt mot bröstet. Annars blev det mest event med gratis öl, premiär på Julias tak och överraskningsregn. Sista dagen lirkade jag av mig festivalarmbandet och gav det till en vän. Själv hörde jag Annika Norlin från balkongen istället.

I mitten av augusti började jag jobba igen. Men bara en vecka. Sedan tog vi flyget till Grekland och Corfu för ändlöst med sol och bad och tzatziki. Men därifrån är det omöjligt att bara plocka ut några få bilder, så det får liksom vänta.

19 november 2014

lördagens maskerad.

Härom dagen bjöd vi in till markerad och peppade alla till att gå all in. Och se där! Älskar att vi har så himla många bra och roliga människor omkring oss!  Bilderna liksom kvällen är lite suddiga och mindre än hälften hamnade på bild. Dessutom är de flesta tagna av bästa Cicci. Men hur som, ungefär såhär såg det ut:
Olivia var där i form av en livs levande BD-panda. Skrek SPELA SHORELINE och poserade högklassigt.

 Bob Dylan och Frozen-Elsa (som viftar med Sweeney Todds rakkniv).

Sandra (och Helia) drack Butterbeer hela kvällen lång, precis sådär som Hogwartselever bör. 

 Frodo och hans Sam kikade förbi på vägen till Mordor.

Jag hade odlat i flera veckor och var Frida Kahlo för en kväll. Med mustasch och allt. 

 En cowboy och hans panda.

 Dan gick runt med vodka, pälsmössa och skrämmande vapen.

 Cicci och Cissi - discokula och enhörning.

Julia, Marja och Elin var sig själva. Ett punkband med trasiga strumbyxor och attityd. 

9 november 2014

Det har varit oktober igen.

Det har varit oktober igen. Det är ju dessutom redan november. Ibland när jag längtande drömmer mig tillbaka och jämför med mitt år i London så känns det vanliga livet här lite trist och händelsefattigt. Men sedan slår det mig som ett slag i ansiktet hur mycket som faktiskt har hänt och hur mycket som förändrats under detta år. Ungefär såhär har det varit:

Efter London sa det ungefär PANG - och så blev jag forskningsassistent i ett projekt på sjukhuset. Trixade och fixade med siffror och statistik över barns tillväxtkurvor och levnadsvanor.  Gick ibland ofta vilse i sjukhuskulverten. Lärde mig dricka kaffe i fikarummet med kollegor sådär som så många andra gör. Visade sig vara svårare än vad jag trott att diskutera vädret.


Hittade en dag världens bästa falafelrecept som inte går att misslyckas med. Ska dela med mig av det en dag. Det blev mycket ny och spännande mat under hela hösten, så svårt att låta bli med tillgång till fint kök och en Sanna att bjuda. 


Tog tåget till Göteborg var och varannan helg. Halloweenfirande som Lichtenstein-karaktär, French Films på Jazzhuset och sånt där. En kväll föll jag och slog upp mitt vänstra knä. Igen (första gången var under en springtur på grus, andra gången på min studentnatt 2012). Blod och ännu ett köttigt sår på mitt redan ärrade knä.
I november föll jag ännu en gång. För en Adam. Och blev så jävla kär på två röda ungefär. <3

Tröttnade ganska snabbt på att bo i en tygpåse under dagarna jag spenderade i lilla London. På att inte ha en plats där jag bara kunde vara den tiden som alla andra jobbade eller var i skolan. På att inte ha ett eget hem i staden där jag ändå befann mig så ofta. Med lite tur fann jag en lya i andrahand. I januari flyttade jag till Andra Långgatan 23. 

Svårt att släppa taget om jobb och mina gympakids som jag skaffat under hösten, så bodde i Halmstad ett par dagar i veckan. Resten av tiden trängdes jag med Adam i min gbg-säng som var 90cm bred och pluggade ett par kurser på distans. Genus & demokrati i media hette den ena. Populärmusik, människa & samhälle hette den andra. 

I mitten av april tog mitt korttidskontrakt slut. Julia flyttade ut från lägenheten där Anna, Helia och Anton bodde. Och jag flyttade in. Bytte jobb. Bodde i Göteborg veckans alla dagar. Var fortfarande så jävla kär. Firade Valborg i Azalea och sedan blev det sommar. Men mer om den och början av hösten en annan dag. 


14 oktober 2013

26 september 2013

Tomat- och fänkålsoppa

Jag hörde talas om denna fenomenala soppa utan att veta vem exakt som stod bakom den. Efter lite efterforskning visade det sig vara min kära vän Clara.
Ungefär det här behöver man:

Klyfta två fänkålsstånd, ungefär tio tomater, två gula lökar och vitlök efter smak. Clara brukar ta tre. Lite försiktigt tog jag bara en, det var lite för lite. Släng allt i en olivoljad långpanna med socker, salt och peppar. Basilika och oregano också om man vill! Rosta i ugnen på tvåhundratjugofem grader i tjugo till tjugofem minuter. 

Rostat och färdigt, häll över i en kastrull och mixa. Jag ville ha min soppa lite bitig, men om man vill kan man mixa den helt slät såklart. Clara häller härefter i sju till nio deciliter vatten, en till två buljongtärningar och fyra matskedar tomatpuré. Jag hade bara i fyra deciliter vatten och hade varken buljong eller tomatpuré hemma. Men det gick fint ändå minsann. 

Låt soppan koka upp. Servera med fetaost. Ät.


8 september 2013

flyttar hem flyttar bort

Jag har flyttat hem. 
Samtidigt så flyttar andra bort. En till LA och andra till Marklandsgatan. 
Det senare firades i helgen med festligheter som såg ut lite såhär:

 

21 juli 2013

22 juni 2013

Franco Manca

Sverige firar midsommar med sill och små grodorna och jordgubbstårta och allt sånt där. Gör lite ont att missa, är en sådan traditionsjunkie. Men det tar vi igen i morgon. Idag passade vi istället på att äta surdegspizza i Chiswick. 

Det här är Frida. En bra typ.
Jag åt veg special. Såklart, broccoli är ju min favoritgrej.
Clara. En till bra. 
Och Moa. Ännu en. Sådan lyx att få hänga med bara bra personer.

Green Daemon Pale Ale och vin i duralex. Och pizzorna - himmelska!

Mätta och glada hamnade vi på en pub i närheten. Här är Sandra.
Också en bra typ, men det är ju inte precis någon nyhet.