Året som gått har i musikväg varit Kents år. Om man ska lita på statistiken.
Det här årets början skiljer sig, vänder lite åt ett annat håll.
Jag gillar det.
2010 lät så [här]
Såhär har min vecka sett ut. Lite skotsk indiepop, lite electro, lite new wave från 80-talet, lite isländskt och australienskt. Det doftar fint.
Jag tycker om Last fm. Den senaste veckan har jag mest lyssnat på det här:
Monde Yeux, Math and Physics Club och Mystery Jets som jag hittade sådär lite fint under en spotify-safari. Kent som var ett av de första band jag började lyssna på. Efter att jag lämnat Hits for kids bakom mig och insett vad musik egentligen är. Markus Krunegård som sjöng om att han var en vampyr och jag föll pladask. School Of Language, deras Rockist-låtar skapar beroende. Lyssna på de här, jag tror du kommer gilla det. Så sa Julia, och å vad rätt hon hade om Svenska Visor Att Röja Till. Broder Daniel. Det är något speciellt med deras musik som inte går att förklara. Eller förstå.
Gång på gång har jag försökt sammanfatta 2010 i ord. Inte ens nu, med 18 dagars distans, funkar det. Kan omöjligt välja ut mina favoritfoton. Det finns så många. Men, mitt 20hundra10 såg ut såhär. Eller ja, det var såhär som det lät.