"Du är liv, du är dom långa milen mot Berlin"

Berlin. Analogt. Lomography colorsplash.

Det här är min favoritbild på mig och min fina vän Rebecca. Idag blev hon arton. Trots att hon når denna ålder nästan ett helt år efter mig så har hon ändå alltid känts lite som en storasyster. Du vet, säger de där kloka åsikterna och ser ur perspektiven som du själv inte ens visste fanns. Dessutom är hon en jävel på att muntra upp, inspirera och motivera. Alltså, en himla bra tös! 


Två ord: TACK! TJENAHEJ!

du skriver ju inte längre

nej, jag gör ju inte det. skriver mentala meningar med ord från ingenstans och överallt. pusslar ihop ackusativobjekt och adverb. tror jag, kommer inte ihåg det där med ordklasser. glömmer kameran och det enda som väl dokumenteras går genom någon form av retro-maskin. försöker få klarhet i vad jag vill. till hösten, ni vet. det går sådär. eller nej, det går inte alls. lyssnar på musik och på musik och på lite till. mest på youth lagoon och kent. köper prylar second hand och hoppas lite på att möta mr darcy bland bokhyllorna på amnesty. kletar med hemmagjort tapetklister och utrivna boksidor. skapar något, försöker åtminstone. läser bok efter bok. läser för första gången på så länge. trivs med tillvaron samtidigt som jag vantrivs mer än någonsin. svårt och konstigt, det där.

sensommar/höst tjugohundraelva

kaos förväntan panik ångest oro förvirring

OCH jag vill bara att det här ska vara över nu. men är livrädd för det som väntar efteråt. livrädd för hösten, för ansvar och allt det där.
OCH det blir sommar i år också. det blir höst igen, precis som varje år. men för första gången förväntas jag inte att dyka upp någonstans. är inte uppskriven på nån närvarolista, om jag inte själv söker mig dit. 
OCH jag har varit så säker, haft svaret klart i huvudet varje gång någon frågat. vad ska du göra till hösten? men nu vet jag inte. har inte en jävla aning.
OCH allt det där som jag drömt om i hela mitt liv. friheten som alltid känts så långt borta är helt plötsligt på armlängs avstånd. jag kan göra vad jag vill. jag kan åka vart jag vill. mitt liv är mitt. på riktigt. vad ska det bli av mig?

D-d-dance dance dance

Kajskjulet i fredags, FIKA bjöd in till kalas. The Concept bjöd på publikfrieri och d-d-dans dans dans. Omöjligt att stå stilla. Dessutom galet trevliga. 

Fin kväll!

Gimme twice.

Tänkte dansa till The Concept ikväll. Det borde alla andra också göra.

En höstpromenad 2011 innan alla löv ramlade av och hamnade i drivor på marken.

35mm b/w

GBG tur och retur

Besök hos bästa syster i Göteborg. Åkte spårvagn. Såg West side story. Åt god mat. Spanade på Beyond retro. Spanade på Bill Skarsgård. Hamnade på Andra långgatan.

+ besökte Flippen i Masthugget. Vill ha hennes lägenhet. 

Houdini Calzone

2007. Vi sjöng båda i samma kör, men sa inte ett ord till varandra. Minns att jag spanade in dina skor (svarta kinaskor, men det hade jag ingen aning om då). Vågade knappt ens se åt ditt håll, du var så där nonchalant ball och svår. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Minns du? Vi blev vänner. Antagligen tack vare vänner som kände oss båda och antagligen tack vare Nova Cantica. 

Året 2011 blev det år då du inte längre bara var en vän, utan blev en av mina närmsta. Vi har dansat runt på dimmiga dansgolv under dimmiga nätter. Vandrat på gatorna i Paris. Delat otaliga spellistor och nya favoritband. Dansat i skogen på Emmabodafestivalen två somrar i rad. Pratat om allt det där som hör livet till. Lagat mat och bakat bullar. Trängts framför konsertscener. Delat hemligheter. Besökt fina Göteborg. Varit ledsna och varit galet glada. Besökt Berlin. 

Till synes en charmerande bakelse, men en bestämd typ som är svår att flytta på. Pedantisk som få och har hemskt morgonhumör. Hon är tösen som aldrig kan bestämma vad hon ska klä på sig, trots att hon har den fränaste garderob jag någonsin beskådat. Dessutom oerhört begåvad, klok och söt på alla vis.

Grattis på din födelsedag, Emmie!

söndag

Söndag och jag har mest hängt runt och mest gjort ingenting. Varit klädd i olika nyanser av ljusgrå och beige. Känt mig likadan, beige. Försökt förtränga gårdagens misstag och attackerna av söndagsångest. Imorgon är det måndag. 
Jag är dålig på vardag.

My heart goes like:

Bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp!

På onsdag blir min fina vän Emmie 19.
Det firades i fredags med festligheter,
fint folk och lite dansdansdans.

allt har sin tid.

Fredag. Lördag. Söndag. Bra dagar.

indifferent to the time at hand.

Året som gått har i musikväg varit Kents år. Om man ska lita på statistiken. 
Det här årets början skiljer sig, vänder lite åt ett annat håll. 
Jag gillar det.

2010 lät så [här]

obsession #2

Tygkassar hit och tygkassar dit. En del har varit med ett tag. 
Kaffefläckar och sånt där. Blivit nersmutsade av livet.
Solen började gå ner och bästis vill vara med på ett hörn.

Sunrise confessions

Caotico. Caotico. Caotico. Blev lite kär i dessa tre på Emmaboda.
Den 22 februari släpps alltihop. Väntar mig succé. 

fünf

När tiden är rätt, ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån.

Men hur vet man att tiden är rätt? Och hur länge ska man behöva vänta?

känns lite som söndag

Kikar fram genom favoritgardinen. Tippar huvudet bakåt när jag säger hej till favoritpersoner. Hänger i favoritfåtöljen i favorithörnet med nya favoritbaskern.
Borde egentligen äta mat, promenera med favoritvovven och leta upp en sax.

vier

Folk har fyllt Berlin med färg och figurer och ord och konst.

Överallt. Speciellt på muren, DEN muren.

drei

Vi åkte U-bahn och S-bahn hit och dit. Fram och tillbaka.
Hej!

zwei

Spanade i butik efter butik.
Och man kunde köpa second hand för kilopris.

eins

Vi lämnade landet för att gå på Berlins gator.

Vi gick vilse ibland, men äsch. Det är sånt som händer. 

home is wherever Im with you